Satu Koskelas blogginlägg: Samförstånd om klientsäkerheten
För ungefär ett år sedan ledde jag ordet vid lanseringen av klient- och patientsäkerhetsstrategin. Under beredningen hade vi strävat efter en ambitiös och framåtblickande strategi som lägger lika stor vikt vid klientsäkerheten inom socialvården som vid patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården.
Vårdreformen och smidiga vård- och servicestigar skulle redan i sig innebära att tjänsternas kvalitet och säkerhet behövde utvecklas, uppföljas och utvärderas systematiskt och så enhetligt som möjligt inom social- och hälsovården. Vårt strategiska mål blev i korthet att främja klient- och patientsäkerhetsarbetet i samma takt.
Modellen för hantering av avvikelser inom en organisation (J. Reason & C. Vincent) har förklaringskraft även inom socialvården. För att kunna förbättra klientsäkerheten inom socialvården måste vi identifiera särdragen i det sociala arbetet och socialtjänsterna. För att en klient inom socialvården ska känna sig trygg och säker är det ytterst viktigt att man lyckas skapa en förtroendefull relation i syfte att hjälpa klienten. Redan innan dess är det av största vikt att den som behöver hjälp får ta del av tjänsterna vid rätt tidpunkt. Om skyddsnätet inte lyckas fånga den som faller eller om tröskeln för att anlita tjänsterna är så hög att klienten snubblar på vägen, har vi misslyckats. Utsatta personer kan ofta inte vänta utan att det leder till lidande, skada eller fara.
För att uppnå en fungerande relation måste den som arbetar inom socialvården ha en välvillig attityd, visa respekt för klientens upplevelser och intressera sig för problemens betydelse. Då är det möjligt att aktivera klientens egna resurser och stötta hen att klara sig och återhämta sig. En klient som inte blir bemött, hörd och förstådd eller som förlorar förtroendet återvänder till en livssituation där hen inte klarar sig på egen hand. Ett misslyckat bemötande är sannolikt till liten nytta och kan till och med orsaka mer lidande och skada.
Hur ska vi veta om samarbetet med klienten har lyckats eller misslyckats? Har mötet eller serien av möten varit till fördel eller nackdel för klienten? Har den valda arbetsmetoden medfört positiv förändring eller har den haft liten eller negativ effekt? Det bör vi i första hand fråga klienten själv. Erbjöds hen lämpliga sätt att ta kontakt och förbättrade bemötandet hens välbefinnande?
På senare tid har man utvecklat effektivitetsmätare med fokus på klienternas delaktighet inom socialtjänsterna och man har även förbättrat möjligheterna att utnyttja informationen från de här utvärderingarna. Det är ytterst viktigt att forskningen om arbetsmetoder och effektivitet inom det sociala arbetet får tillräckliga resurser. Statsmakten och de välfärdsområden där det finns ett universitet spelar en viktig roll för forsknings- och utvecklingsarbetet inom den sociala sektorn.
För att klientsäkerheten inom socialvården ska gå framåt i samma takt som patientsäkerheten är det hög tid att organisationer och arbetsplatser inför begreppet klientsäkerhet i sin vardag.
Begreppet är förmodligen mest bekant för dem som arbetar med dygnetruntvård och dygnetruntomsorg. Inom öppenvårdstjänsterna är begreppet däremot inte lika bekant. När vi har nått samförstånd om klientsäkerheten inom socialvården kan vi sedan systematiskt observera hur säkerheten verkställs och vilka brister det finns, utveckla identifieringen, uppföljningen och utvärderingen av risker samt utveckla de åtgärder som vidtas för att hantera risker och rätta till fel.
Att skapa goda förutsättningar för arbetet är arbetsgivarens ansvar. I ett krävande arbete som går ut på att bemöta och hjälpa människor ska arbetsförhållandena stödja de anställda att orka med sitt arbete. Ett tillräckligt antal välmående och kompetenta yrkespersoner har ett klart samband med säkerheten. Ju skickligare vi lyckas hjälpa en klient vid rätt tidpunkt, desto snabbare kan hen klara sig på egen hand.
Yrkespersonerna bär ansvar för att se till att klienterna får kännedom om sina egna rättigheter och skyldigheter samt om olika processer och förfaranden, vars korrekthet är en förutsättning för klientsäkerheten. Därför bör man kontinuerligt säkerställa de anställdas kompetens. Process- och förfarandefel är relativt lätta att känna igen, och för att garantera korrekta förfaranden kan man använda olika skyddsåtgärder, såsom checklistor och datatekniska kontroller.
Hur var det nu man kunde beskriva kulturen på en arbetsplats? Det är det som händer när ingen ser på (William Wolfram). För att vi ska kunna förbättra säkerhetskulturen inom socialvården krävs ett gemensamt engagemang av både ledning och personal. Det tar inte bort uppmärksamheten från de viktiga värderingarna inom socialvården, klientorienteringen och delaktigheten, personalens kompetens och välbefinnande, utvecklingen av kvaliteten och processerna eller arbetets effektivitet, utan tvärtom: Alla de här delområdena bidrar till klientsäkerheten.
———
Skribenten Satu Koskela är ledande sakkunnig vid Klient- och patientsäkerhetscentret.