Satu Koskelas blogginlägg: Reder du dig eller är du rädd?
Har du någon gång under de senaste 12 månaderna varit rädd för att din mat ska ta slut innan du får pengar för att köpa mera, eller har du varit tvungen att avstå från att köpa mediciner för att du inte har haft pengar eller har du låtit bli att besöka läkaren för att du inte har haft pengar?
Den här frågan från en stickprovsundersökning känns speciellt aktuell just nu. I och med inflationen, räntehöjningarna och vissa beslut som försämrar utkomsten ställs allt fler människor inför de här frågorna. Reder jag mig, och är jag rädd?
Med klientsäkerhet inom socialvården avses att tjänster ordnas, produceras och genomförs så att klientens fysiska, psykiska, sociala och ekonomiska säkerhet inte äventyras. Patientsäkerhet definieras i allmänhet lite snävare som en strävan efter att förhindra och minska riskerna för patienterna inom hälso- och sjukvården.
Social säkerhet målet
I Finland baserar sig social- och hälsovårdstjänsterna på grundlagen. Ordnandet av social- och hälsovården och den sociala tryggheten regleras via lagar. Ramarna för dessa avgörs via politiskt beslutsfattande.
Syftet med hälso- och sjukvården är att främja och upprätthålla befolkningens hälsa, välfärd, arbets- och funktionsförmåga och sociala trygghet samt att minska hälsoskillnaderna mellan befolkningsgrupperna. Socialtjänster syftar till att förebygga sociala problem, bevara den sociala tryggheten och stödja människors förmåga att klara sig på egen hand. Syftet med den sociala tryggheten är att garantera alla människor en tillräcklig utkomst och omsorg i alla livssituationer. (stm.fi)
Vad innebär spänningen mellan målen och de tillgängliga resurserna för klient- och patientsäkerheten – och för social- och hälsovårdsorganisationerna och deras personal? Frågan om vi reder oss eller är rädda är relevant också för oss professionella.
Ansvarets gränser
Jag har funderat på var gränserna för ansvaret och den etiska belastningen går för dem som arbetar inom social- och hälsovården.
Blir personalens etiska belastning mindre, om vi i vårt tänkande och vår verksamhet fokuserar på att undvika skada och fara inom social- och hälsovårdstjänsterna, till exempel vid enskilda ingrepp eller servicehändelser?
Hur påverkas den etiska belastningen om vi riktar vår uppmärksamhet på att trygga klienternas och patienternas säkerhet vid produktionen av tjänster, såsom i den dagliga verksamheten vid en serviceenhet för social- och hälsovård?
Eller om vi uppfattar vårt ansvar för klient- och patientsäkerheten så brett att det inbegriper tillgång till tillgängliga tjänster vid rätt tidpunkt och omfattar utsatta personer även utanför servicesystemet?
Det är knappast möjligt att dra en exakt gräns för det etiska ansvaret. De professionella inom social- och hälsovården har möjligheter att agera också utanför sitt eget klientarbete. De har både rätt och skyldighet till strukturellt socialt arbete. Det innebär att de ska se till att information om den sociala välfärden och sociala problem förmedlas och att sakkunskapen inom socialvård utnyttjas. Information och sakkunskap kan användas till exempel för att hitta sådana strukturer och mekanismer som förorsakar lidande och psykisk ohälsa i olika grupper och i samhället.
Min uppfattning är att den etiska stressen minskar om vi har möjligheter att påverka. Det är viktigt att de professionella bibehåller känslan av att lyckas i sitt arbete också under svåra tider.
———
Skribenten Satu Koskela är ledande sakkunnig vid Klient- och patientsäkerhetscentret.