Träff för centrala organisationer som arbetar med barn och unga eller med missbrukare och mentalvårdsklienter

Träffen ingår i en serie träffar som Klient- och patientsäkerhetscentret ordnar kring särskilda teman. Målet är att hitta samarbetsmöjligheter och att främja genomförandet av den nationella klient- och patientsäkerhetsstrategin.

Tillsammans diskuterades säkerhetsrisker och metoder för att förbättra klient- och patientsäkerheten.

Femton organisationer deltog: A-Kiltojen liitto ry, A-Klinikstiftelsen, Specialvårdorganisationernas förbund EHJÄ rf, Fri från Narkotika rf, Kasper – Kasvatus- ja perheneuvonta ry, Centralförbundet för Barnskydd, Mannerheims Barnskyddsförbund, FinFami rf, Nyyti ry, Delaktighet nu rf, Förbundet för Familjevård i Finland rf, Pesäpuu ry, SOS-Lapsikylä, Sorgbandet rf och Befolkningsförbundet.

Diskussionen hade två huvudteman

Under träffen diskuterades följande frågor:

• Hurdana säkerhetsrisker kan man observera i anordnandet, produktionen och genomförandet av missbrukar- och mentalvårdstjänster för barn och unga?
• Hur kan vi förbättra klient- och patientsäkerheten i samarbete med andra?

Tjänsternas tillgänglighet bör förbättras

Det måste bli lättare för barn och unga att hitta information om var de kan få hjälp. Vi måste hjälpa dem att märka när de behöver hjälp. Information bör sammanställas också på barnens nivå.

”Att det är kö till tjänsterna är inte detsamma som att alla barn och unga vet hur man anlitar tjänsterna”, påminde chefen för hjälptjänster Tatjana Pajamäki från Mannerheims Barnskyddsförbund.

När barn och unga behöver hjälp är det viktigt att möta dem mer än halvvägs.

”För ungdomar är det av största vikt att hjälpen kommer just då när den behövs. Om den kommer om en vecka är vi för sent ute. Då är det inte säkert att den unga längre tar emot hjälpen”, konstaterade programdirektör Marina Weltzer-Karlsson från Befolkningsförbundet.

Olika tjänster bör samordnas bättre. Nu används till exempel barnskyddsåtgärder för att korrigera bristen på missbrukar- och mentalvårdstjänster.

Enbart digitala tjänster räcker inte

Digitala tjänster har konstaterats vara till nytta och den information som fås via dem borde kunna utnyttjas bättre. Det är ändå viktigt att komma ihåg att de inte ersätter tjänster där man träffas ansikte mot ansikte. Det finns många unga som har svaga digitala färdigheter.

När det uppstår oro kring ett barns eller en ung persons trygghet har anonyma nättjänster begränsade metoder att trygga välbefinnandet. Till exempel har man ofta otillräckliga uppgifter för att göra en barnskyddsanmälan. Man kan inte heller kontrollera efteråt om den unga har fått den hjälp som hen behövde.

Sonja Valovaara-Annola från SOS-Lapsikylä berättade att det finns 35 000 registrerade diskussioner från Apuu-chatten och 37 000 från Sekasin-chatten. De visar mycket bra vilket slags hjälp och stöd barn och unga önskar. Det måste ändå planeras hur man ska utnyttja den här informationen.

Långsiktigt stöd önskades för hela familjen

Bland barn och unga framhävs betydelsen av bemötandet och vårdens kontinuitet.

Ungas självdestruktiva handlingar ska alltid tas på allvar. Till exempel att skära sig själv är alltid ett nödrop. Det sämsta budskapet ett barn eller en ung person kan få är att ingen bryr sig om hen.

”Placerade ungdomar lever under förhållanden där arbetstagarna byts ut ofta. Ungdomarna uppfattar det som brist på omtanke och kärlek”, konstaterade specialsakkunniga Tuula Sillanpää från Pesäpuu ry.

Deltagarna önskade att familjerna skulle beaktas bättre inom vården. Det betonades att familjen är ett bredare begrepp än kärnfamiljen.

Man önskade också att föräldrarna skulle få bättre möjligheter att uträtta ärenden för sitt barn. Det uppstår problem om 13-åringar själva förväntas kunna ta ansvar för att söka hjälp.

Samarbetet mellan organisationerna och offentliga sektorn måste öka

Organisationerna har mycket kunskap på gräsrotsnivå om hur barn och unga mår. Den är det värt att utnyttja. Organisationerna bör ses som en viktig del av servicekedjan.

I samarbetet mellan hälso- och sjukvården och socialvården finns en del att utveckla. Genom att bilda mångprofessionella team och nätverk med representanter för till exempel hälso- och sjukvården, socialtjänsterna, skolor och organisationer kan vi erbjuda ungdomar ett övergripande stöd och förstärka stödet till familjerna”, konstaterade Fri från Narkotika rf:s verksamhetsledare Mirka Vainikka.