Sanna Kiilis blogginlägg: ”Kära dagbok. Idag har jag varit högskolepraktikant i två månader.”
Under hela min karriär hittills har jag arbetat som sjukskötare vid olika jour- och övervakningsenheter. I tjugo års tid har jag fått stilla min äventyrslust och se världen, och jag hade nog tänkt fortsätta med samma arbete fram till pensionsåldern.
Efter några år utomlands fick jag ändå möjlighet till fortsatta studier vid Vasa universitet, där jag i höst blir färdig förvaltningsmagister.
Som en del av mina studier i social- och hälsovårdsförvaltning utför jag nu en tre månader lång högskolepraktik vid Utvecklingscentret för patient- och klientsäkerhet.
I våras när jag höll på med min pro gradu-avhandling blev jag hänförd av temat klient- och patientsäkerhet, som jag diskuterade med avseende på faktabaserat ledarskap. Därför vill jag nu få arbetserfarenhet ur en helt ny synvinkel och det har varit mycket intressant att ta del av utvecklingsarbetet här på centret.
En annan slags brådska än på akuten
Vad har mitt arbete här på centret då innehållit? Det är frågan om krävande expertarbete där man arbetar i nätverk med experter från många olika branscher runtom i landet.
Genast från början har jag fått öva på att planera mitt eget arbete och leda mig själv. Arbetet är helt annorlunda än det hektiska sjukskötararbetet på akuten, för arbetsdagarna består i hög grad av möten och skrivande istället för klient- och vårdarbete. Jag sitter stilla en hel del och utför koncentrationskrävande tankearbete. Bråttom är det förstås här också, men på ett annat sätt.
Det har känts uppfriskande att kunna planera min egen arbetsdag åtminstone preliminärt och fokusera på den uppgift jag just då håller på med. Att inte behöva arbeta i ett ständigt kaos och bli avbruten hela tiden har varit ytterst avslappnande för hjärnan. Det har jag gett mig enorma mängder energi för att lära mig nya saker.
Maximal nytta av virtuella plattformar
Under praktiken har jag verkligen kunnat dra maximal nytta av olika virtuella plattformar för insamling och spridning av information. Till exempel att göra en helt vanlig medborgarenkät och analysera svaren har varit intressant ur både innehållslig och teknisk synvinkel.
Jag ställs hela tiden inför nya saker och tillsammans med hela personalen har vi övat på till exempel kommunikationsfärdigheter och på att använda inkluderande diskussionsplattformar. Att kunna använda programmen mångsidigt för insamling, produktion och spridning av information är något helt annat att bara veta att de finns och känna till deras basfunktioner. Kanske jag ändå blir något slags digital magister efter den här praktikperioden!
Nätverkande och evenemang
Det inspirerande arbetsklimatet och det nätverksformade arbetet har övertygat mig.
Under min praktikperiod har jag hunnit med mycket nätverkande och varit med om att ordna flera evenemang. Jag var med och arrangerade Internationella patientsäkerhetsdagen och Nationella klient- och patientsäkerhetsseminariet, där jag organiserade en virtuell workshop.
Ja, jag fick ju också medverka i en video där centrets sakkunniga presenterade viktiga byggnader i Vasa med anknytning till temat patientsäkerhet. Personalen vid centret, ledningen inräknad, har visat i praktiken att expertarbete också kan innebära att man får bjuda på sig själv och uppträda med både namn och ansikte.
Dessutom har jag fått följa det mångprofessionella och branschöverskridande arbetet med den nya klient- och patientsäkerhetsstrategin och planeringen av hur den ska förankras. Jag är imponerad av på hur många olika sätt man kan kontakta nätverk och andra berörda grupper. Det här sättet att arbeta och öppet sprida information borde bli mycket vanligare inom social- och hälsovården.
Öppen informationsspridning
Under praktikperioden har det glatt mig hur öppet centret sprider och producerar information.
I synnerhet sjukhusorganisationer har en lång historia med hierarkiska maktstrukturer där det ibland kan vara ofattbart svårt att överföra och dela med sig av information. Många gånger verkar personens roll och position inom organisationen vara viktigare än själva innehållet. Man tänker mer på vem som berättar något och för vem istället för på vad det handlar om.
Inställningen till att öppet sprida information kan dessutom omedvetet påverkas av social- och hälsovårdens lagstadgade sekretessregelverk, som varje medarbetare är strikt medveten om. Om något sjukvårdsdistrikt har utvecklat en god praxis, kan det uppstå överraskande hinder när man vill dela med sig av sin praxis. Man försöker i och för sig aktivt komma ifrån det här tankemönstret, men förhoppningsvis ännu mer kraftfullt framöver.
Dialog förbättrar arbetshälsan
Jag har funderat en hel del på sambandet mellan organisationens informationskultur och patientsäkerheten. Det påverkas i synnerhet av hur tyst kunskap hanteras och kommuniceras på arbetsplatsen samt av det rådande arbetsklimatet.
Under praktikperioden har jag dagligen haft möjlighet att diskutera och utbyta tankar med mina kollegor. På arbetsplatserna rör sig en hel del viktig information under kaffepauser och korridorsamtal. Den här typen av överföring och bollande av information är värdefull, även om det är svårt att mäta den på något synligt sätt.
Jag tycker mig se att medarbetarna på centret inspireras av allt nytt och att de kreativt provar på olika saker tillsammans – utan att vara rädda för att misslyckas. På det här är nyckeln till ny kunskap och det finns många bevis för dess samband med organisationens framgång.
När man öppet delar med sig av sin kunskap och kan diskutera och ifrågasätta uppstår en dialog på arbetsplatsen, vilket också förbättrar arbetshälsan. En öppen samtalskultur och ett arbetsklimat som tillåter ifrågasättande är samtidigt en av grundpelarna för klient- och patientsäkerheten. Det är särskilt viktigt inom social- och hälsovården, där det verkligen kan rädda liv om en medarbetare vågar öppna munnen vid rätt tidpunkt. Allt som jag har nämnt här hänger ihop, och jag vill gärna passa på att citera något som en anonym sakkunnig inom klient- och patientsäkerhet sade vid ett Teams-möte under min praktikperiod: ”Människor som mår bra bryr sig om vad de gör.”
Påtaglig samarbetsanda
Här kommer vi också fram till det faktum att nya förvaltningsstrukturer och ett visionärt ledarskap har stor betydelse. Även om Utvecklingscentret för patient- och klientsäkerhet administrativt lyder under ett sjukvårdsdistrikt, är dess uppgift nationell och bland medarbetarna och samarbetsorganisationernas representanter finns många slags experter från hela landet.
Centrets omfattande expert- och samarbetsnätverk bedriver ett kontinuerligt samarbete: exempelvis till expertnätverket No Harm Experts kan man ansluta sig med låg tröskel och genast komma med i utvecklingsarbetet. Samarbetsandan är påtaglig och arbetet sker för det mesta på distans, liksom vi har vant oss vid under coronatiden.
Centret har också börjat skapa nätverk internationellt, och i beredningen av den nya klient- och patientsäkerhetsstrategin, som träder i kraft 2022, säkerställer man att de internationella indikatorerna i WHO:s Global Patient Safety Action Plan ingår i vår nationella strategi. Ett sådant arbetssätt siktar på framtiden och tar avstånd från gammaldags hierarkiska förvaltningsstrukturer. Teknologin möjliggör redan nu nätverkssamarbete oberoende av var vi befinner oss.
Jag ser ingen konflikt i att sprida forskningsrön och god praxis på bred front, om målet är att förbättra klient- och patientsäkerheten.
Till min stora glädje har jag under den här resan hittat många kollegor som alla har en gemensam vision: att förbättra säkerheten inom den finländska social- och hälsovården.
———
Skribenten är Sanna Kiili som gör sin högskolepraktik.