Tillgången och säkerheten inom social- och hälsovårdstjänsterna är ojämnt fördelad – regionala skillnader och dröjsmål oroar

Rapporten innehåller sådana indikatorer för vilka det redan finns nationella uppföljnings- och jämförelsedata i THL:s databas Sotkanet. På det sättet får vi så tillförlitlig bakgrundsinformation som möjligt för utvärderingen och tolkningarna.  De utvalda indikatorerna beskriver klient- och patientsäkerheten antingen direkt eller genom en betydande riskfaktor eller grundorsak till att säkerheten äventyras.

Nästan en fjärdedel av befolkningen upplever att läkartjänsterna är otillräckliga – det har blivit bara en aning lättare att kontakta vårdplatsen

Invånarnas upplevelse av läkartjänsternas tillräcklighet ger ett viktigt användarperspektiv på hur väl social- och hälsovården fungerar. Den kompletterar register- och verksamhetsuppgifterna om servicesystemet.

Enligt resultaten anser var fjärde att tillgången till läkarmottagningstjänster fortfarande är otillräcklig, och situationen har inte förändrats nämnvärt under de senaste åren.

Samtidigt har möjligheten att få kontakt med vårdplatsen förbättrats en aning, men ändringen är måttlig. Det tyder på att servicesystemets förmåga att tillgodose behoven inte har förbättrats nämnvärt ur invånarnas synvinkel.

Tillgängligheten och möjligheten att få tjänster vid rätt tidpunkt är avgörande för säkerheten. Om vården fördröjs kan diagnos- och vårdfel inträffa, sjukdomar förvärras och användningen av jourtjänster öka.

Användningen av jourtjänster visar skillnader i vårdkedjorna och deras funktionalitet

Andelen patienter som återvänder till jouren inom 48 timmar har ökat i hela landet under de senaste åren bland både barn och vuxna. Samtidigt är det stor variation mellan olika välfärdsområden.

Att en patient återvänder till jouren kan bero på flera faktorer, såsom otillräckliga patientanvisningar, brister i utskrivningspraxisen eller svårigheter att ordna fortsatt vård inom primärvården.

I fråga om andelen jourbesök inom äldreomsorgen finns det dessutom stora regionala skillnader inom både hemvården och dygnetruntomsorgen. Skillnaderna kan gälla till exempel tjänsternas struktur, praxisen för förebyggande vård eller bedömnings- och vårdpraxisen i akuta situationer vid serviceenheterna.

Jourbesök är ansträngande för äldre klienter och kan öka risken för till exempel fallolyckor, infektioner och förvirringstillstånd. Tillsvidare finns det begränsat med data om det här fenomenet, vilket gör det svårt att bedöma utvecklingstrenden.

Stor regional skillnad i förekomsten av negativa händelser

Flera indikatorer för klient- och patientsäkerheten visar att det finns en stor regional variation i förekomsten av negativa händelser. En granskning av situationen i hela landet visar samtidigt att många indikatorer har utvecklats ganska stabilt eller i vissa fall förbättrats en aning. Till exempel andelen tidiga operationer av patienter med höftledsfraktur ligger nationellt sett på en hög nivå och genomförs relativt jämnt i olika välfärdsområden, vilket tyder på fungerande vårdprocesser.

I fråga om antalet ersatta patientskador är den regionala variationen betydande. I vissa välfärdsområden har nivån varit klart högre under den observerade perioden, medan andra områden har haft en lägre nivå. Även om antalet patientskador också påverkas av anmälningsaktiviteten, beskriver indikatorn situationer där skadan bedöms ha varit möjlig att undvika.

Negativa händelser syns också inom äldreomsorgen. År 2023 förekom trycksår hos var tionde (9,9 procent) klient inom dygnetruntomsorgen. Trycksår kan i stor utsträckning förebyggas, och förekomsten av dem återspeglar identifieringen av risker och genomförandet av förebyggande vårdåtgärder.

Ett centralt verktyg för identifiering av risker är RAI-bedömningssystemet, som blev lagstadgat 2023. Bedömningarnas omfattning varierar ändå mellan olika områden, och alla klienter bedöms ännu inte systematiskt.

Säkerheten är ojämnt fördelad inom befolkningen

Flera indikatorer visar att säkerhetsriskerna är ojämnt fördelade inom befolkningen.

Sjukhusvård som kunde undvikas via öppenvård är klart vanligare bland låginkomsttagare än bland resten av befolkningen. Det kan ha att göra med skillnader i tjänsternas tillgänglighet, benägenheten att söka vård eller sjukligheten.

Också gällande antalet levnadsår som förlorats i förtid finns det klara skillnader mellan olika befolkningsgrupper. Antalet förlorade levnadsår på grund av självmord och alkoholrelaterade dödsfall är klart högre bland låginkomsttagare än bland befolkningen i genomsnitt.

Resultaten betonar betydelsen av förebyggande tjänster, tidigt stöd och lågtröskeltjänster i synnerhet för utsatta befolkningsgrupper.

Kompletteringen av lägesbilden fortsätter

Den första lägesbilden är oundvikligen ett resultat av flera val. Alla önskade mätare eller indikatorer har ännu inte fastställts på nationell nivå, och alla nödvändiga uppgifter insamlas inte tillräckligt heltäckande eller systematiskt för en nationell uppföljning och jämförelse. Det framhäver behovet av att komplettera lägesbilden med mer ingående uppgifter från olika informationskällor.

Vi tar gärna emot respons och utvecklingsförslag om lägesbilden, så att rapporten kan utvecklas för olika slags informationsbehov.