Säkerheten vid läkemedelsbehandling av barn och unga bör utvecklas i alla verksamhetsmiljöer – exempel från anstaltsvård inom barnskyddet

Barn och unga som placerats i anstaltsvård inom barnskyddet är en utsatt klientgrupp som ofta har många typer av vård- och servicebehov. År 2024 hade 17 100 (1,6 %) finländska barn och unga placerats utanför hemmet som en barnskyddsåtgärd (1). En säker läkemedelsbehandling är en viktig del av en högklassig vård som främjar barnets välbefinnande, och man måste försäkra sig om att den genomförs korrekt under placeringen. Välfärdsområdena och tjänsteproducenterna har noterat betydande strukturella faktorer som försvårar en säker läkemedelsbehandling vid barnskyddsenheter.

Läkemedelsbehandling vid anstaltsvård inom barnskyddet – varför är kontexten speciell?

Läkemedelsbehandling är noggrant reglerad hälso- och sjukvårdsverksamhet oberoende av verksamhetsmiljön. Läkemedelsbehandling är vardag vid barnskyddsenheterna, men verksamhetsmiljön innebär särskilda strukturella drag som försvårar läkemedelsbehandlingsprocessen. Anvisningarna om anordnande och genomförande av läkemedelsbehandling är i stor utsträckning utarbetade för hälso- och sjukvården och kan vara svåra att tillämpa i socialvårdens verksamhetsmiljöer.

Barnskyddslagen fastställer hur många barn som kan vårdas vid varje enhet. Social- och hälsovårdsministeriets handbok Säker läkemedelsbehandling beskriver god praxis för läkemedelsbehandling och hjälper verksamhets- och arbetsenheter som genomför läkemedelsbehandling att garantera läkemedelsbehandlingsprocessens säkerhet (2). Som tjänsteanordnare ska välfärdsområdena försäkra sig om tillgången, kontinuiteten, säkerheten och kvaliteten hos egna och köpta tjänster. Från ingången av 2026 har tillsynen över social- och hälsovårdsbranschen koncentrats till det nationella Tillstånds- och tillsynverket. När styrningen och regelverket är oenhetliga blir det svårare att utveckla läkemedelsbehandlingens processer och säkerhet.

Vid anstaltsrehabilitering inom barnskyddet ligger tyngdpunkten på att stödja fostran och barnets välbefinnande, och merparten av personalen vid barnskyddsenheterna har yrkesutbildning inom det sociala området. Eftersom läkemedelsbehandling ur lagstiftningens synvinkel ges inom hälso- och sjukvården, leder olika tyngdpunkter i regelverket och styrningen av social- och hälsovården till praktiska utmaningar med genomförandet av läkemedelsbehandling. Att kontrollera kompetensen inom läkemedelsbehandling hos personer som saknar utbildning är ytterst viktigt för att garantera en säker läkemedelsbehandling, men i nuvarande form är tillståndspraxisen och tillståndskraven inte entydiga och de tillämpas på olika sätt inom olika områden och organisationer. En tydlig nationell styrning saknas. Det påverkar också möjligheterna för studerande och vikarier att delta i genomförandet av läkemedelsbehandlingen. Det leder till situationer där en barnskyddsenhet kanske inte har en enda anställd på plats som har utbildning inom läkemedelsbehandling och adekvata tillstånd för att ge barn och unga nödvändig läkemedelsbehandling. Barnskyddsenheterna är öppna dygnet runt och tillgången till personal med utbildning om läkemedelsbehandling måste tryggas även kvälls- och nattetid.

Välfärdsområdena har noterat att avsaknaden av ett gemensamt läkemedelsförråd vid barnskyddsenheter orsakar dröjsmål särskilt vid akuta vårdbehov, när läkemedlen måste anskaffas från ett öppenvårdsapotek med klienternas personliga recept. Behovet av ett medicinskåp med egenvårdsläkemedel framhävs särskilt vid brådskande placeringar, som kan inträffa vilken tid på dygnet som helst. Tillgången till läkartjänster är varierande, och med nuvarande begränsningar kan barnets rätt till bästa möjliga vård inte tillgodoses optimalt vid brådskande placeringar.

Samarbetet med öppenvårdsapoteken varierar mellan olika områden och behöver förenhetligas. Vårdens säkerhet och kontinuitet kan försämras också av att barn eller unga vägrar ta emot läkemedelsbehandling, av olovlig frånvaro och av eventuellt drogmissbruk. Belastningen på servicesystemet och i synnerhet den otillräckliga tillgången till skolhälsovård och barn- och ungdomspsykiatriska tjänster ökar trycket på barnskyddet. Situationen försvåras dessutom av att informationssystemen inom social- och hälsovården är inkompatibla, vilket gör det svårare att upprätthålla aktuell medicineringsinformation. Det torde bli lättare när Kanta-medicineringslistan införs. När klienterna rör sig mellan kommuner och välfärdsområden framhävs behovet av nationella riktlinjer och handlingsmodeller ytterligare.

Vad borde göras?

I de nuvarande nationella anvisningarna om läkemedelsbehandling beaktas socialvårdens särdrag inte i tillräckligt hög grad. För att garantera en säker läkemedelsbehandling behövs nationella och välfärdsområdesspecifika riktlinjer, uppdaterade anvisningar och mer forskning. Socialvårdens perspektiv måste ges mer utrymme till exempel vid uppdateringen av handboken Säker läkemedelsbehandling och personer som arbetar inom det sociala området bör engageras i arbetet. Detta är viktigt att beakta också vid planeringen av följande nationella Klient- och patientsäkerhetsstrategi. Samarbete mellan välfärdsområdena och spridning av god praxis är centrala metoder för att utveckla läkemedelsbehandlingens säkerhet.

Slutligen

Alla barn och unga har rätt till säker och högklassig läkemedelsbehandling oberoende av var och vid vilket slags enhet vården ges. Det här är inte en förvaltningsfråga, utan en etisk skyldighet som kräver strukturella lösningar, enhetliga anvisningar och starkare kompetens inom socialvårdens och barnskyddets verksamhetsmiljöer.

Hänvisningar

 (1) Institutet för hälsa och välfärd: Lastensuojelu 2024. Yhä harvempi lastensuojeluilmoitus johtaa lastensuojelun asiakkuuteen. Tilastoraportti 23/2025.

 (2) Social- och hälsovårdsministeriet: Säker läkemedelsbehandling. Handbok för upprättande av plan för läkemedelsbehandling. Social- och hälsovårdsministeriets publikationer 2021:7. Helsingfors 2021.

Mer information

Koordinator för underarbetsgruppen för säker läkemedelsbehandling av barn inom Klient- och patientsäkerhetscentrets Utvecklingslinje för klient- och patientsäkerhet bland barn och unga
Aliisa Niemelä, forskare, Mellersta Nylands välfärdsområde, aliisa.niemela(at)keusote.fi