Patientsäkerhet förutsätter jämlikhet och tillgänglighet
I Finland är de här rättigheterna inte bara etiska mål, utan de förankras i bland annat grundlagen, lagen om patientens ställning och rättigheter, lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården, hälso- och sjukvårdslagen, socialvårdslagen, diskrimineringslagen och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Patientsäkerheten bör utvärderas också med avseende på jämlikhet. Om en patient eller klient inte kan ta sig till en undersökning för att lokalen inte är tillgänglighetsanpassad, om hen inte får information i begriplig och tillgänglig form eller om det krävs en orimlig insats att nå tjänsterna, kan man inte tala enbart om att servicesystemet fungerar dåligt. I vågskålen ligger då även patientsäkerheten.
Rätten till säkra lokaler, icke-diskriminerande bemötande, information och stöd för beslutsfattandet konkretiseras just i de här vardagssituationerna. Tillgänglighet och rimliga anpassningar enligt diskrimineringslagen är en väsentlig del av fungerande social- och hälsovårdstjänster.
Patientens rättigheter tillgodoses inte på bästa sätt
Resultaten från Invalidförbundets delaktighetsbarometer 2025 visar att patientens rättigheter inte tillgodoses på bästa sätt. Inom hälsotjänsterna ansåg 43,1 procent att de långa kötiderna alltid eller oftast är ett problem, och 37,9 procent var tvungna att alltid eller oftast förklara sin situation för flera anställda eller flera gånger. Dessutom hade 42 procent inte fått tillräckliga läkartjänster enligt sitt behov.
Totalt 30,5 procent hade stött på svårigheter med tillgängligheten inom hälsotjänsterna. Bristande tillgänglighet märks särskilt konkret i tjänster för undersökning och bilddiagnostik. Undersökningsapparaturen och rummen är inte alltid strukturellt eller funktionellt tillgängliga: det kan vara svårt att förflytta sig, det finns inte tillräckligt med utrymme för hjälpmedel eller assistent, anvisningarna är svårbegripliga och själva undersökningen kan misslyckas om individuella behov inte beaktas.
De öppna svaren i delaktighetsbarometern stöder den här observationen. Deltagarna beskrev problem bland annat gällande den byggda miljöns tillgänglighet, personalens kompetens, möjligheten att bli hörd, trånga vårdlokaler, avsaknad av personlyft samt att tider ges till enheter som inte är tillgänglighetsanpassade. Också inom digitala tjänster förekom brister i tillgängligheten.
Personer med funktionsnedsättning har rätt att uträtta ärenden på lika villkor
Tillgänglighet, tillgänglig kommunikation och rimliga anpassningar är inte tilläggstjänster, utan en del av en god vård och patientsäkerhet. Enligt 15 § i diskrimineringslagen ska myndigheter göra anpassningar för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att använda tjänster på lika villkor som andra. Inom hälso- och sjukvården kan det innebära till exempel tilläggstid, anlitande av assistent, anpassning av undersökningsrummet eller tillgänglig kommunikation.
För en säker vård krävs inte bara yrkesmässigt korrekta lösningar, utan även att var och en kan få undersökning, vård och service på ett människovärdigt, säkert och jämlikt sätt. Enligt Invalidförbundets vision är det här vägen till ett jämlikt och tillgängligt Finland.
Möjligheterna att ge vård, de ökande hälsobehoven och de allt knappare resurserna bildar en utmanande helhet. Hälsan är begränsad, men efterfrågan på insatser som främjar eller upprätthåller hälsan är oändlig.
Vårdarbetet är ett krävande arbete som bygger på kontinuerlig kommunikation med klienter, patienter, närstående och kolleger. I vårdarbetet är språket en central del av yrkeskompetensen samt vårdarens viktigaste verktyg och en förutsättning för säker vård.