Klientens och patientens delaktighet – hur långt har vi kommit?

Sedan lagarna trädde i kraft har vi vandrat en lång väg. Vi har försökt förstå hur klienternas och patienternas roll kan förstärkas inom vården och vilken nytta det skulle medföra. Under de första åren uppmärksammades i synnerhet patienternas självbestämmanderätt. Senare började man tala om egenmakt och småningom om delat beslutsfattande. Numera talar vi i synnerhet om delaktighet.

Vad är delaktighet?

En delaktig person känner sig betydelsefull och delaktig i sitt eget liv. Hen får framföra sina synpunkter och kan påverka sitt livs förlopp och gemensamma angelägenheter (THL 2024). Inom social- och hälsovården avser delaktighet att en person är delaktig i sin egen eller en närståendes vård och service och deltar i utvecklingen av tjänsterna.

Under de senaste 20–30 åren har det skett många bra saker. Ett viktigt framsteg är att erfarenhetsexperter och erfarenhetsaktörer har införts och anlitas inom utvecklingen av tjänster och utbildningen av professionella inom hälso- och sjukvården. På vissa orter erbjuds till och med kamratmottagning med erfarenhetsexperter inom den offentliga servicen.

Kommunerna och senare välfärdsområdena har grundat lagstadgade äldreråd, råd för personer med funktionsnedsättning och ungdomsfullmäktige. Dessutom har välfärdsområdena numera ett flertal olika klientråd för planering, beredning, genomförande och uppföljning av tjänster. Jag tror att det inte längre är frågan om en påklistrad ”delaktighet”, utan att man verkligen har förstått nyttan med kundernas medverkan.

Människan ställs i centrum

I olika verksamhetsbeskrivningar av social- och hälsovårdstjänster ställs kunden i centrum för verksamheten. Kundorientering innebär att kundens behov tas i beaktande och att kunden har möjlighet att delta i beslutsfattandet om sin egen vård och sina tjänster.

Enligt olika kundenkäter är åtminstone hälso- och sjukvårdens kunder i regel nöjda med vården. Däremot kan det finnas brister i fråga om möjligheterna att delta i planeringen av vården och uppställandet av mål. Det skulle vara viktigt i synnerhet inom vården av långtidssjukdomar.

Delaktighet är möjligt när kommunikationen mellan kunden och medarbetaren fungerar och kunskapsutbytet är ömsesidigt. Patienternas behov och önskemål varierar, och alla vill inte delta aktivt i beslutsfattandet. Vi måste ändå alltid fråga vad patienten tycker.

Vad mer önskar jag mig

Jag önskar att kunderna kunde engageras ännu mer i planeringen av viktiga frågor, såsom strategin. Ledningens stöd är av största vikt för att vi ska kunna främja en verksamhetskultur som stöder delaktighet.

Jag önskar förståelse för hur viktigt det är att satsa på och förstärka delaktigheten för utsatta grupper, såsom mentalvårdsklienter, missbrukare, personer med funktionsnedsättning samt barn och unga. Uppifrånperspektiv och nedsättande bemötande förekommer fortfarande. Också kunskapsobalans kan nämnas som svepskäl för att inte beakta kundernas röst.

Jag hoppas att medarbetarna diskuterar hur de kan stötta den egna kundgruppens delaktighet på bästa sätt.

I den nuvarande klient- och patientsäkerhetsstrategin har ökad delaktighet varit ett centralt mål. Vid planeringen av de nya strategin har erfarenhetsexperter och klientrepresentanter från olika organisationer medverkat i arbetet. Patienternas och klienternas delaktighet kommer högst antagligen att vara ett viktigt element också i den kommande strategin.

Lagen om patientens ställning och rättigheter

Lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården