1/2026, Stöd för ledningen

Klient- och patientsäkerhetsturnén i Österbotten gav en konkret uppfattning om vardagen på boendeenheter för äldre

Klient- och patientsäkerhetscentrets klient- och patientsäkerhetsturné till enheter för boendeservice i Österbottens välfärdsområde hösten 2025 visade både styrkor och klara utvecklingsbehov. Personalen berättade öppet om arbetsbelastningen, men samtidigt om sin starka vilja att utföra sitt arbete så bra som möjligt. Deras erfarenheter framhävde att säkerheten består av kompetens, öppenhet och samhörighet.

Under turnén träffade vi chefer och medarbetare vid 29 enheter runt om i Österbotten. Diskussionerna handlade om smidighet, säkerhet och praktiska utmaningar i vardagen. Deltagarna nämnde både fungerande praxis och strukturella och praktiska utmaningar som påverkar säkerheten.

Ökande säkerhetsrisker

Personalen beskrev sitt arbete som både belönande och belastande. Personalen är mycket engagerad och arbetar med stor yrkesstolthet, även om belastningsnivån och de strukturella utmaningarna påverkar vardagen vid många enheter.

Arbetsmängden, de administrativa skyldigheterna och de ständiga förändringarna tar tid från det som upplevs viktigast: att stötta och vara genuint närvarande för invånarna i deras vardag. Många sammanfattade situationen: ”Vi vill göra vårt arbete bra, men tiden och händerna räcker inte alltid till.”

Nattskift, introduktion av vikarier och handledning av studerande blir en belastning, och sjukskrivningar ökar pressen ännu mer. Trots det har personalen en stark motivation.

Många vill ge invånarna en guldkant på de sista levnadsåren, eftersom enheterna framför allt är deras hem. Vid vissa enheter deltar medarbetarna till och med på sin fritid i evenemang som ordnas för invånarna, vilket tyder på ett exceptionellt engagemang.  

Dokumentering, informationsgång och allt mer krävande vård återkommande teman

Dokumenteringen och informationsgången kommenterades upprepade gånger under turnén.

Instruktionerna och funktionerna i olika moduler i patientdatasystemet upplevdes otydliga, och det fanns brister i informationsöverföringen särskilt vid övergångar och hemgång.

Dokumenteringen tar mycket tid, och it-avbrott och uppdateringar orsakar fördröjningar i arbetet. Personalen önskade sig tydligare praxis, mer utbildning och mer fungerande arbetsverktyg för den dagliga informationshanteringen.

Behovet av mer krävande vård märktes vid alla enheter. Multisjuka invånare i behov av mycket vård och frekvent tillsyn blir en belastning i vardagen, liksom beteendesymtom i samband med kognitiva sjukdomar. Säkerheten äventyras också av hotfulla och våldsamma situationer, för vilka personalen önskar mer utbildning och enhetliga handlingsmodeller.

I diskussioner om näringsintag kom det fram att portionsstorlekarna har blivit mindre och att personalen ibland är osäker på om maten kommer att räcka till. Också identifieringen av patienter utan id-band medförde osäkerhet, i synnerhet för vikarier.

Öppen säkerhetskultur

De vanligaste avvikelserna vid läkemedelsbehandling var att läkemedlet ges till fel patient, att läkemedlet inte ges alls och i synnerhet att läkemedelsplåster används fel.

Brister inom kvittering och uppföljning understryker behovet av tydliga anvisningar och enhetliga rutiner. Vid vissa enheter fanns det oklarheter kring läkemedelstillstånd, ansvar och kompetenskrav.

Säkerhetskulturen upplevdes vara öppen och positiv vid många enheter. Det görs fler anmälningar om farliga situationer än förut, men hanteringen av anmälningarna varierar.

Medarbetarna upplevde ändå att de kan tala om fel utan rädsla för skuldbeläggande, vilket ansågs vara en viktig hörnsten för säkerhetskulturen. Cheferna i sin tur önskade en tydligare helhetsbild av säkerheten och av hur olika rapporter, dokument och utvecklingsåtgärder hänger ihop.

Också utrymmen och hjälpmedel lyftes fram. Många enheter verkar i gamla och trånga byggnader, där det ibland är svårt att utföra arbetet på ett säkert sätt. På många håll börjar lyftanordningar och andra hjälpmedel närma sig slutet av sin livscykel, och det är svårt att få tag på reservdelar. En positiv iakttagelse var användningen av apparatpass och regelbunden bedömning av kompetensen vid en del enheter.

Säkerhet kräver kontinuerligt arbete

Turnén visade framför allt att boendeenheterna gör ett mycket värdefullt och krävande arbete, som förtjänar synlighet. Personalens budskap var tydligt: man vill ge god vård, men för det behövs tillräckliga resurser och fungerande strukturer. En medarbetare sammanfattade tanken på ett vackert sätt: ”Vi har kunskap och vilja, bara vi ges möjlighet att lyckas.”

Personalens starka motivation, öppenhet och utvecklingsvilja skapar en stark grund för säkerhetsarbetet i regionen. Säkerheten består av små handlingar i vardagen, och framför allt tillsammans.

Läs som följande:
1/2026, Stöd för ledningen
Markus Henriksson: ”Klient- och patientsäkerheten har förbättrats, men arbetet får inte stanna upp”

Vi frågade Valviras långvariga överdirektör Markus Henriksson hur klient- och patientsäkerheten har förändrats och vad som kunde utvecklas. Henriksson intervjuades av Tuija Ikonen från Klient- och patientsäkerhetscentret.

1/2026, Stöd för ledningen
Tillgången och säkerheten inom social- och hälsovårdstjänsterna är ojämnt fördelad – regionala skillnader och dröjsmål oroar

Den första nationella lägesbilden av klient- och patientsäkerheten blev klar i slutet av januari 2026. Den visar att finländarnas uppfattning om hur social- och hälsovårdstjänsterna fungerar är i stort sett densamma som tidigare. Det finns fortfarande betydande skillnader i fråga om tillgången till tjänster och säkerheten mellan både områden och befolkningsgrupper.