Incitament för verkningsfullhet bör införas i finansieringsmodellerna

Kan du beskriva utvecklingsprojektet för kunskapsproduktion om verkningsfullhet, vilket sammanhänger med kunskapsproduktionen om klient- och patientsäkerhet?

Projektet baserar sig på regeringsprogrammet, där högre verkningsfullhet inom social- och hälsovården är ett centralt mål. Det har gett upphov till genomförandeprogrammet för nationell utveckling av den kunskapsbaserade ledningen och verkningsfullheten inom social- och hälsovården.

Målet är att förstärka kunskapsunderlaget, så att verkningsfullheten kan mätas och bedömas på områdesnivå och nationell nivå. Utvecklingsarbetet pågår fortfarande, och det finns stora skillnader mellan områdena: vissa områden är föregångare, men för att uppnå en enhetlig nivå i hela landet krävs ännu mycket arbete. Att utveckla den kunskapsbaserade ledningen är en förutsättning för att vi ska kunna mäta verkningsfullheten.

Det övergripande projektet omfattar både social- och hälsovården och främjandet av hälsa och välfärd. Socialvårdens ställning ska förstärkas jämlikt med hälso- och sjukvården. Centrala teman är att utveckla processerna och kriterierna för bedömning, att utnyttja forskningsdata och att utarbeta principer för serviceutbudet.

Utvecklingen av kunskapsunderlaget är avgörande. De mest verkningsfulla metoderna och handlingsmodellerna införs. Genomförandet förutsätter också en förändring i verksamhetskulturen mot ett mer klientorienterat beslutsfattande som bygger på öppna data. Det är en stor utmaning för hela vårdfältet och kräver långsiktigt arbete – förändring tar tid.

Att utveckla kunskapsproduktionen och indikatorerna samt att kunna utnyttja data är centrala mål. I programmet förbereds strukturer och utreds hur bedömningen av verkningsfullheten, rekommendationsarbetet och i synnerhet implementeringen ska organiseras. Att förstärka implementeringen är en nyckelfaktor: det räcker inte att bara producera information, utan informationen måste också användas i beslutsfattandet och det dagliga arbetet. ”Det produceras nog information, men hur den kan utnyttjas – där har vi nog mycket att lära oss”.

Utvecklingen av verkningsfullheten har precis börjat. Under den här regeringsperioden görs utredningar, men slutsatserna, riktlinjerna, det egentliga genomförandet och förankringen av handlingsmodellerna görs under nästa regeringsperiod.

Vilka frågor har delegerats till Institutet för hälsa och välfärd och vilka till Klient- och patientsäkerhetscentret?

Kunskapsproduktionen om klient- och patientsäkerheten har konstaterats vara en central dimension av kvaliteten och verkningsfullheten. Vid sidan av den utvecklas också andra typer av kunskapsproduktion.

Områdena har egna datasjöar för sina behov.

Institutet för hälsa och välfärd (THL) är en nationell aktör med ett centraliserat datalager för sekundär användning av data från social- och hälsovården. THL ansvarar för att centrala data från social- och hälsovården sammanställs i ett nationellt kunskapsunderlag. Hit hör följande uppgifter:

• att sammanställa och förädla information om verkningsfullhet
• att organisera och ordna kunskapsproduktionen
• att beräkna indikatorer och publicera dem i en nationell portal
• att producera jämförelsedata områdesvis.

THL:s uppgifter garanterar att välfärdsområdena och den nationella styrningen har tillgång till enhetlig och strategisk väsentlig information.

Klient- och patientsäkerhetscentret ansvarar i sin tur i synnerhet för ett sakkunnig- och kompetenskluster kring information om negativa händelser och farliga situationer. Till centrets roll hör följande uppgifter:

• sakkunnigarbete inom kunskapsproduktion om patient- och klientsäkerhet
• definition och utveckling av data om negativa händelser och farliga situationer
• fastställande av indikatorer i samarbete med andra aktörer
• skapande av en långtidsvision och mål för utvecklingen av säkerhetsdata
• omfattande intressentgruppssamarbete med nationella och regionala aktörer.

I praktiken ser arbetsfördelningen ut så att THL ansvarar för det nationella datalagrets strukturer samt förädlingen och publiceringen av information, medan Klient- och patientsäkerhetscentret ansvarar för sakkunniginnehåll och definitionsarbete kring kunskap om klient- och patientsäkerhet samt för visionen om hur den ska utvecklas. På så sätt kan man säkerställa både teknisk och innehållsmässig kompetens och kunskapen kan utnyttjas på bästa möjliga sätt i områdena och nationellt.

Kunskapsproduktionen är fördelad över två kompetenta aktörer som har intressentgrupper och kontakter på både områdesnivå och nationell nivå.

Vad tänker du om möjligheterna att försnabba dokumenteringen av klient- och patientsäkerhetsdata med hjälp av AI?

AI medför stora möjligheter att försnabba lagringen av klient- och patientsäkerhetsdata, i synnerhet därför att största delen av uppgifterna för tillfället är i textformat och ostrukturerade. Uppgifterna måste struktureras för att de ska kunna utnyttjas, förflyttas mellan olika datalager och förädlas till exempelvis indikatorer och rapporteringsunderlag.

AI kan då vara till hjälp på många sätt:

• Stöd för dokumentering: till exempel uppgifter som producerats genom taligenkänning kan omvandlas till strukturerade data.
• Behandling av uppgifter i textformat: den kan omvandla fritt formulerad dokumentering till strukturerat format utan att klient- och patientdatasystemen behöver förnyas via tunga utvecklingsprocesser.
• Rapportering och analys: AI kan hjälpa till att producera kvantitativa analyser och preliminära tolkningar av insamlade uppgifter, vilket frigör resurser för annat arbete.

Det är ändå viktigt att märka att även om AI kan effektivisera produktionen och förädlingen av information, behövs det oundvikligt en människa som tolkar informationen – social- och hälsovårdsdata är komplexa och alltid bundna till ett sammanhang.

Välfärdsområdena har redan inlett olika försök med AI, till exempel för att strukturera dokumenteringen och som stöd vid rapporteringen. ”Det förkortar utvecklingscykeln, när vi kan undvika arbetsdryga ändringar i klient- och patientdatasystemen”.

En snabbare utveckling och frigjorda resurser främjar en effektivitetsbaserad styrning och stöder förbättringen av kvaliteten och säkerheten. ”Indikatorerna för negativa händelser och farliga situationer bör beskriva både verkningsfulla processer och dessas resultat. De bör också införas i finansieringsmodellerna.”