Estland förnyade förfarandena för anmälning av avvikelser och negativa händelser med hjälp av lagstiftning

I det nationella datalagret finns 170 indikatorer med uppgifter om händelser med allvarlig eller dödlig utgång. Totalt omfattar klassificeringen 1 218 indikatorer som innehåller händelser med anknytning till intra- och postoperativa åtgärder samt delar ur Clavien-Dindo-klassificeringen, som beskriver svårighetsgraden för komplikationer av kirurgiska ingrepp.

Den största utmaningen med reformen var att komma överens om vilka händelser som ska dokumenteras i det nationella datalagret för att användas vid nationellt utvecklingsarbete och vilka som ska användas för lokala utvecklingsåtgärder. Den nationella patientsäkerhetsklassificeringen är samtidigt en processbeskrivning som förenar den negativa händelsen med hela vårdprocessen; patientsäkerhetsteorin är därmed inte separat från hälso- och sjukvårdsprocessen utan påverkar den.

Alla som arbetar inom hälso- och sjukvården är skyldiga att anmäla händelser

Utgångspunkten är att negativa händelser och farliga situationer ska förebyggas lokalt och anmälas på lokal nivå (t.ex. sjukhuset) direkt när de upptäcks. Allvarliga incidenter anmäls till det nationella systemet omedelbart när de har inträffat eller upptäckts. Uppgifterna kan därefter kompletteras och preciseras i högst ett år.

Lagstiftningen förpliktar alla som arbetar inom hälso- och sjukvården att anmäla händelserna också i det nationella systemet. Datalagret innehåller 27 kategorier för patientsäkerhet och är offentligt.

Ur datalagret kan man ta ut både enskilda händelser (t.ex. fallolyckor, trycksår, infektioner) och trender. Huvudanvändaren ser alla händelser, medan övriga användare ser de händelser som de själva har anmält.

Reformen föregicks av över tio års förarbete

Husläkare, sjukhus och privata aktörer använder flera olika datasystem via vilka anmälningarna görs. Små aktörer har enligt lagen möjlighet att anmäla direkt i det nationella informationssystemet. I Estland används patientdatasystemet EPIC, varifrån uppgifterna överförs till vårdanmälningssystemet TEHIK, som motsvarar Hilmo-systemet i Finland.

Utvecklingsarbetet har förts framåt i en nationell arbetsgrupp med representanter för specialområdesföreningar. Gruppen sammanträder två gånger per år för att gå igenom de kommentarer som lämnats in. Terminologin har fastställts av en enhet vid det institut som motsvarar det finländska Institutet för hälsa och välfärd.

Även om reformens slutspurt tog bara ett och ett halvt år hade den föregåtts av drygt tio års förarbete. Man tog modell av Finlands system för anmälning av farliga situationer, vilket i sin tur bygger på internationella incident reporting-system. Dessutom gjordes en förteckning över de allra allvarligaste iatrogena skadorna och år 2014 sammanställdes en lista med över 700 kirurgiska komplikationer.