Bemötandet är en del av patientsäkerheten

Jag pratade med en vän om hens upplevelse på läkarmottagningen. Hen berättade hur hen hade beskrivit situationen och sina vårdbehov, och då hade läkaren konstaterat: ”Vem av oss är det som är läkare, du eller jag?” Min vän svarade: ”Du är läkare, och jag är sakkunnig.”

Det här bemötandet beskriver bra hur viktigt det är att bli väl bemött och hörd inom hälso- och sjukvården och hur svårt det här kan vara ur patientens synvinkel. Min väns upplevelse är tyvärr välbekant också för mig. Inom hälso- och sjukvården ska ett gott bemötande inte bara vara ett ”trevligt tillägg”, utan det hör till patientens rättigheter och utgör grunden för en god och säker vård.

Ett gott bemötande består av tre delar

Som patient tycker jag ett gott bemötande består av tre delar. Den första är att vårdpersonalen presenterar sig och berättar vem de är, vad de ska göra och varför. Det har patienten rätt att veta.

Den andra delen är att den professionella är medveten om sina eventuella förhandsuppfattningar och gränserna för sin kompetens och förstår hur de påverkar vården. Jag har en sällsynt sjukdom, och jag förväntar mig inte att alla ska känna till den. Jag hoppas ändå att de professionella inser vad de inte kan och vid behov skaffar mer information. Då kan jag få korrekt vård vid rätt tidpunkt.

Den tredje delen är avgörande för patientens upplevelse av att ha blivit hörd. Att bli hörd ökar både känslan av trygghet och minskar den belastning som vården innebär för patienten. Patienten är inte bara ett symptom utan en människa där också tidigare erfarenheter syns och hörs. Därför har också till exempel närvaro och erkännande av patientens känslor betydelse när man bygger upp en förtroendefull och trygg vårdrelation.

Att bli hörd är en kritisk faktor

Den information som patienten bidrar med hjälper både patienten och personalen, och därför är det en kritisk faktor för patientsäkerheten att patienten blir hörd. I exemplet i början fanns en tydlig motsättning mellan patienten och läkaren, vilket redan i sig kan försämra patientsäkerheten. Bemötandet bör vara så tryggt och empatiskt att patienten vågar berätta om sina symptom och sin oro. När patienten ger tillräcklig och aktuell information och läkaren hör vad patienten har att säga kan vi försäkra oss om att till exempel läkaren kan planera vården i rätt riktning.

Om patienten låter bli att nämna ett symptom, en komplikation, en läkemedelsbiverkning eller en rädsla, kan vården styras i fel riktning och det kan uppstå ett fel eller tillbud som kunde ha undvikits. En tidigare erfarenhet av att inte bli hörd kan försämra patientens förtroende och vilja att söka hjälp i fortsättningen, vilket kan öka riskerna ytterligare.

Om patienten inte kan berätta själv, är det viktigt att fråga till exempel en närstående eller någon annan som känner patienten väl.

När patienten berättat om sina upplevelser ifrågasätter hen inte den professionellas sakkunskap, utan kompletterar den med information om sig själv. En god och säker vård utformas i samarbete mellan två personers sakkunskap, den professionellas och patientens. Du lyssnar väl på mig?