Niina Jokelas blogginlägg: Studier lönar sig alltid!
Jag studerar vid Uleåborgs universitet, inom magisterprogrammet i vårdvetenskap.Man kan bli magister i vårdvetenskap på 3 + 2 år eller på 2 år, beroende på utbildningsbakgrund. Jag själv började direkt på det tvååriga magisterprogrammet, eftersom jag redan var utbildad sjukskötare YH.
Studier i vårdvetenskap – mångsidiga möjligheter
Inom magisterprogrammet i vårdvetenskap kan man inrikta sig på vårdvetenskaplig forskning och sakkunskap eller på hälsopedagogik (Studieinfo, 2024; Uleåborgs universitet 2024). Huvudämnet är vårdvetenskap, och man kan välja bland ett stort antal biämnen enligt sina egna intressen.
Studierna fokuserar på kompetens inom evidensbaserad hälso- och sjukvård samt utveckling av den. Karriärmöjligheterna är mångsidiga: magistrar i vårdvetenskap kan arbeta med krävande sakkunniguppdrag inom välfärds- samt social- och hälsovårdssektorn, såsom planering, forskning, utveckling och utbildning. Man kan studera vidare ända till doktorsexamen.
Intensiva studier och praktisk inlärning
Magisterstudierna är relativt intensiva, och nästan inget i studierna har känts onödigt. Istället för traditionella tentor gör vi många skriftliga uppgifter, och vid sidan av att studera på egen hand har vi också gjort grupparbeten som har stärkt gemenskapen.
Studerandena bor runt om i landet, och även om universitetet erbjuder möjligheter att studera på distans ska man också vara beredd att delta i vissa träffar på plats. Till studierna hör en praktikperiod, som också kan avläggas utomlands.
Praktikperioden gav insikter i patientsäkerhet
Klient- och patientsäkerhet är ett mycket brett ämne; det berör klientens/patientens hela vårdstig och också personalens arbetsprocesser. I mitt jobb som sjukskötare har jag ofta stött på utmaningar som gäller oklarheter i de otaliga datasystemen, otydliga dokument och avbrott i informationsgången, i synnerhet när patienter flyttas från en enhet till en annan.
För min praktikuppgift läste jag en hel del rapporter från tillsynsmyndigheter om verksamheten inom social- och hälsovården. Jag började fundera på till exempel när och hur klientens självbestämmanderätt egentligen tillgodoses.
Under min egen karriär har jag många gånger varit med om situationer där man i vården av klienter som av olika orsaker varit virriga eller rastlösa tyvärr har varit tvungen att prioritera personalens trygghet. Inom ramarna för de tillgängliga resurserna har man försökt garantera säkerheten till exempel genom att höja sängkanterna, använda säkerhetsbälten eller ge lugnande medicin.
Klient- och patientsäkerhetscentret gör ett hängivet arbete för att förbättra säkerheten. Det har varit en fin erfarenhet att gå vidare från vårdarbetet på gräsrotsnivå och småningom anta andra utmaningar!
Källor:
———
Skribent:
Niina Jokela, sjukskötare YH, magisterstuderande i vårdvetenskap, Uleåborgs universitet