Läs blogginlägget: Tillbaka till vardagen efter strategiplaneringen
Att utarbeta en strategi kan låta enkelt till pappers: man fastställer mål, skriver ner åtgärder och konstruerar mätare. I praktiken består resan ändå betydligt mer av diskussioner, reflektioner, val och ibland också av det välbekanta tvekandet fram och tillbaka.
För mig har den här planeringstiden framför allt inneburit en möjlighet att betrakta ett bekant ämne ur en ny synvinkel.
Jag har arbetat med klient- och patientsäkerhet inom välfärdsområdet på ett mycket praktiskt och utvecklingsorienterat sätt. Där syns säkerheten i form av konkreta händelser, risker, avvikelser och utvecklingsåtgärder. Under det nationella arbetet behövde jag lyfta blicken lite högre och fundera på vilka frågor vi tillsammans borde ta tag i under de närmaste åren. Det är för övrigt inte enkelt.
Vad betyder det här i praktiken?
Det finns mycket som är viktigt, men allting kan inte tas med i strategin, även om vi nog ibland försökte göra det också. Vi var tvungna att våga göra val, begränsa och avsiktligt utelämna vissa saker. Samtidigt märkte jag att jag ständigt återkom till följande frågor. Vad betyder det här i praktiken och hur ska det genomföras i praktiken?
Om målen i strategin inte har någon koppling till klienternas, patienternas eller de professionellas vardag, hamnar vi lätt alltför långt ifrån syftet med det här arbetet. Samtidigt borde vi ändå kunna förutspå vad som kommer att hända under de följande fem åren.
Diskussioner gav nya synvinklar
Mitt tidsbundna uppdrag vid centret gav mig mycket mer än bara erfarenhet av strategiplanering. Jag har tillfälligt fått byta perspektiv från välfärdsområdet till nationell nivå och har lärt känna människor vars kompetens, erfarenhet och synpunkter har utmanat också mitt eget tänkande. Det var lätt att bli en del av gänget på centret. Även om jag visste att jag skulle vara där bara en kort tid kände jag mig aldrig utanför. Jag fick vara med i diskussionerna och arbetet ända från början.
Jag värdesätter i synnerhet att vi har kunnat tala öppet om olika saker, fråga, undra och ibland också vara av olika åsikt. Ofta är det just i sådana diskussioner där vi kan betrakta en fråga från lite olika håll som vi slutligen får fram de bästa idéerna och aspekterna.
Vad tar jag med mig?
Jag har också fått en allt starkare förståelse för att klient- och patientsäkerheten inte byggs upp från ett enda håll. Den nationella styrningen måste kompletteras med välfärdsområdenas och andra aktörers praktiska erfarenhet och synpunkter, medan områdena i sin tur behöver en gemensam nationell riktning. Strategin i sig förändrar inget, om den inte blir en del av ledarskapet, besluten och framför allt de professionellas vardag.
När uppdraget är slutfört återgår jag till mitt eget arbete många erfarenheter och tankar rikare och än en gång med ett lite bredare perspektiv på mitt eget arbete. Jag tog med mig nya synvinklar, nya bekantskaper, nätverkssamarbete och säkert också många idéer som jag vill omsätta i praktiken.