Hanna Toiviainens blogginlägg: Finland behöver en enhetlig klient- och patientsäkerhetslag

Inom hälso- och sjukvården och socialvården är bestämmelserna om patienternas och klienternas rättigheter, de yrkesutbildade personernas skyldigheter, tjänsteanordnarens och tjänsteproducentens ansvar för klient- och patientsäkerheten samt förfarandena efter allvarliga incidenter svårtolkade och utspridda över ungefär 20 lagar. Det gör det svårare att hitta skyldigheterna, verkställa lagarna, få information efter negativa händelser och garantera klient- och patientsäkerheten.

Exempelvis en socialarbetare måste kunna läsa om sina skyldigheter i flera olika lagar; så även en patient som vill utreda sina egna rättigheter. Patienten behöver få information om en eventuell misstanke om skada för att kunna göra en patientskadeanmälan (så är det inte för tillfället), och personalen bör alltid ha skyldighet att informera patienten om en misstanke om skada, så att patienten kan göra en skadeanmälan – utan att anlita en jurist.

Nordiska exempel och tillsynslagen

Finland behöver en enhetlig klient- och patientsäkerhetslag som samlar de olika bestämmelserna. Vid beredningen av lagen kan man ta modell av patientsäkerhetslagarna i de övriga nordiska länderna. Sverige och Danmark har haft sådana lagar i åratal och lagarna har också uppdaterats.

Tillsynslagen från 2024, enligt vilken varje välfärdsområde själv ska övervaka sin verksamhets lagenlighet, har delvis korrigerat situationen ur tillsynsmyndigheternas synvinkel (Valvira och sex regionförvaltningsverk, som ersätts av det nationella Tillstånds- och tillsynsverket från ingången av 2026). Det behövs ändå mer enhetliga författningar för att säkerställa att alla klienter får en säker omsorg och service och alla patienter en säker vård.

Om förfarandena efter en allvarlig incident finns beskrivna i författningarna underlättas också tjänsteanordnarnas lagstadgade egenkontroll och tillsyn. Förpliktande förfaranden för anmälningar om missförhållanden, negativa händelser och farliga situationer kunde till och med förstärka egenkontrollen.

Utnyttjande av information och informationssystem

Anmälningsförfarandena bör inte utgöra separata program och register, utan kopplas direkt till välfärdsområdenas och andra organiseringsansvariga aktörers informationssystem, och också till statens informationssystemprojekt, så att informationen kan utnyttjas systematiskt för att förebygga risker och utveckla säker praxis.

Välfärdsområdena behöver en lägesbild och rapportering om klient- och patientsäkerheten som stöd för den kunskapsbaserade ledningen och beslutsfattandet, för utveckling och utvärdering och för att kunna lära sig av god praxis hos andra.

För att skapa en aktuell lägesbild behövs gemensamma uppföljningsindikatorer som styr de korrigerande åtgärderna dit där de behövs bäst. Informationen från anmälningar, uppföljningsförfaranden och indikatorer bör utnyttjas även i styrförhandlingarna mellan staten och välfärdsområdena och rapporteras öppet, vilket också skulle öka invånarnas förtroende för systemet.

Ekonomiskt perspektiv

Enligt OECD går 13 procent av kostnaderna för hälso- och sjukvård till korrigering av vårdrelaterade skador. I Finland innebär det här kostnader på minst 1 miljard per år. I medelstora välfärdsområden uppgår kostnaderna till 35–45 miljoner euro, i mindre områden till över 10 miljoner och i de största områdena till 75–95 miljoner euro. Det finns nog bättre användning för de här pengarna.

Kostnaderna för bristfällig klientsäkerhet inom socialvården kan adderas till den nämnda miljarden. Det finns ingen exakt beräkning av dem, men utan tvivel är också de en stor summa för samhället. Vården, omsorgen och tjänsterna kan inte vara verkningsfulla om de inte är säkra.

Att förebygga risker är flerfaldigt billigare än att korrigera fel i efterhand. Ett systematiskt klient- och patientsäkerhetsarbete minskar kostnaderna – och det mänskliga lidandet (!)– samt frigör resurser för verkningsfulla tjänster.

Mot ett tydligare och mer verkningsfullt regelverk

En tydlig och lättolkad lagstiftning är god framförhållning och garanterar jämlika och förutseende förfaranden samt vid behov korrigerande åtgärder när misstag inträffar. Samtidigt stöder den utvecklingen av klient- och patientsäkerheten, främjar egenkontrollen och minskar behovet av reaktiv tillsyn.

Tillsammans med den förnyade lagstiftningen om yrkesutbildade personer och tillsynslagen skulle en klient- och patientsäkerhetslag utgöra en lämplig helhet, som bidrar till en enhetlig och uttömmande författningsgrund och en säker social- och hälsovård i alla situationer. En enhetlig klient- och patientsäkerhetslag är inte bara en administrativ reform – det är en investering i säkerhet, förtroende och verkningsfullhet.